Det har hänt något här senaste veckorna-månaderna...
Jag tyckte en tid att Assar närmast verkade lite "dämpad och dyster", vilket jag tror att jag skrev om också. Men nu har det svängt väldigt åt andra hållet!
För att ge några exempel:
En del minns kanske att jag skrev om hur han brukat ligga kvar i badrummet när jag kom hem och dröja en stund med att komma och hälsa? NU kommer han därifrån viftande på svansen och säger hej! Visserligen är det fortfarande Jesper som hälsar först (han ligger alltid direkt innanför dörren) men det beror helt på att Assar lämnar honom företräde, om jag inte tolkar helt fel:)
Jag har också skrivit för ett bra tag sedan om hur han följde med mig till badrum och kök och så. DÅ kändes det närmast som om han bevakade mig, NU känns det som om han helt enkelt sällskapar. (Svårt att förklara skillnad när något så är en känsla mer än något man kan "ta" på, men jag hoppas att ni förstår.)
Han har blivit mycket mer "amrisk" i sitt uppträdande: Sätter upp tassar mot köksbänken när jag har något där... Typiskt rasen... Det gjorde han i och för sig när han var ny här (och fick veta att han inte skulle) men då var det mer "Ge hit! Jag ska ha!" NU är det mer åt "Vad har du? Något jag kan få smaka?". Alltså ett mycket trevligare sätt.
Så gott som var promenad han och jag (än mer än när Jesper är med) går ut på börjar numer med att han skuttar mot mig i vad som verkar vara förväntan. FÖRR/hittills har han mer bara knatat på, på väg mot egna äventyr.
Jag skrev för länge sedan nu, om hur han verkade vara en mycket gladare hund än de första åren här. Så var det, men nu är det något extra som kommit till. Jag har svårt att hitta något ord för att beskriva det, men kanske har det med självförtroende att göra?
Jag tycker att det ligger nära till hands i alla fall, att tro att hans självförtroende ökats betydligt denna vinter. T.ex. mötte vi en nyinflyttad kvinna med 3 greyhounds igår, 2 tikar och 1 hane, alla kastrerade och hanen och en tik lite äldre. Inte minsta oro från Assar trots deras storlek. Däremot förälskade han sig totalt i den yngre tiken - och i matten! Idag dock, så muttrade han en del mot en cairnterrier, men då hade den som vanligt slängt sig i sitt koppel mot honom först. Och i det mötet funderar jag mycket på vad Assar kommer att tycka om lille Hugo om några månader... Nu en 4 månaders valp av just cairnterriers ras som han blev synnerligen förtjust i i förrgår. (Assar har hela tiden gillat valpar! Mycket tålmodig är han.)
Det ska bli väldigt kul att se hur detta fortskrider! Jag märker att jag mer och mer ramlar in i gamla vanor, sådana som jag alltid haft med mina amerikanska cocker, och känner igen mer och mer från mina gamla kompisar. Helt underbart faktiskt! Rasen har sina sidor... Men det är ju dem jag gillar:)
"Blir det BARA text eller???"
Nej, vi tog lite bilder efter provianteringsturen igår...
![]()
Detta är MYCKET typiskt "amriskt"! Att sitta och småtjura för att matten lagt allt gottis utom räckhåll... (JO, jag VET! Det finns många raser som är sådana! Men spaniels/retrievers är speciella faktiskt...)
Men nu var det ju faktiskt JAG som var och handlade alltså!!! Fuskigt!
![]()
Att det är rastypiska "ränder" som aldrig går ur bevisas av att Jesper gammelman är mycket noga med att hålla sig framme han också. Höra och se dåligt är definitivt inget hinder... Och då ska omtalas att i detta läge var allt inpackat i väl stängda (ihoplödda) plastpåsar...
Matte är totalknäpp alltså! TROR hon verkligen jag skulle missa en så'n godishög???
![]()
Det blev en del handlat... Den där lilla hinken har vi nog köpt gånger 4 nu... Det är en sorts "startpack" för kattungar (finns visst för hundvalpar också) som innehåller kattvalpsmat som siamteamet får som godis. (Hinken koster 49:-, innehåller 2 sådana påsar som annars kostar c:a 60:-/styck! Och då ingår också lite blötmat.) Leversnittar för 50:- för 2 kg gillas. Kattmaten längst bak ska upp till "bästaste G" för att delas ut till hennes grannkatter som har ägare vi skulle önska lite mer av... Småburkarna, sådana där vansinnesdyra, med kattmat köptes inte utan fick på köpet. DET priset betalar jag bara till jul eller så:) Och så torkad kyckling som blir "duktig-godis", så'nt där specialgott som fås vid bad och trim och så.
Jo, jag skämmer nog bort dem lite ibland...
Allt gott!
Eva
Jag tyckte en tid att Assar närmast verkade lite "dämpad och dyster", vilket jag tror att jag skrev om också. Men nu har det svängt väldigt åt andra hållet!
För att ge några exempel:
En del minns kanske att jag skrev om hur han brukat ligga kvar i badrummet när jag kom hem och dröja en stund med att komma och hälsa? NU kommer han därifrån viftande på svansen och säger hej! Visserligen är det fortfarande Jesper som hälsar först (han ligger alltid direkt innanför dörren) men det beror helt på att Assar lämnar honom företräde, om jag inte tolkar helt fel:)
Jag har också skrivit för ett bra tag sedan om hur han följde med mig till badrum och kök och så. DÅ kändes det närmast som om han bevakade mig, NU känns det som om han helt enkelt sällskapar. (Svårt att förklara skillnad när något så är en känsla mer än något man kan "ta" på, men jag hoppas att ni förstår.)
Han har blivit mycket mer "amrisk" i sitt uppträdande: Sätter upp tassar mot köksbänken när jag har något där... Typiskt rasen... Det gjorde han i och för sig när han var ny här (och fick veta att han inte skulle) men då var det mer "Ge hit! Jag ska ha!" NU är det mer åt "Vad har du? Något jag kan få smaka?". Alltså ett mycket trevligare sätt.
Så gott som var promenad han och jag (än mer än när Jesper är med) går ut på börjar numer med att han skuttar mot mig i vad som verkar vara förväntan. FÖRR/hittills har han mer bara knatat på, på väg mot egna äventyr.
Jag skrev för länge sedan nu, om hur han verkade vara en mycket gladare hund än de första åren här. Så var det, men nu är det något extra som kommit till. Jag har svårt att hitta något ord för att beskriva det, men kanske har det med självförtroende att göra?
Jag tycker att det ligger nära till hands i alla fall, att tro att hans självförtroende ökats betydligt denna vinter. T.ex. mötte vi en nyinflyttad kvinna med 3 greyhounds igår, 2 tikar och 1 hane, alla kastrerade och hanen och en tik lite äldre. Inte minsta oro från Assar trots deras storlek. Däremot förälskade han sig totalt i den yngre tiken - och i matten! Idag dock, så muttrade han en del mot en cairnterrier, men då hade den som vanligt slängt sig i sitt koppel mot honom först. Och i det mötet funderar jag mycket på vad Assar kommer att tycka om lille Hugo om några månader... Nu en 4 månaders valp av just cairnterriers ras som han blev synnerligen förtjust i i förrgår. (Assar har hela tiden gillat valpar! Mycket tålmodig är han.)
Det ska bli väldigt kul att se hur detta fortskrider! Jag märker att jag mer och mer ramlar in i gamla vanor, sådana som jag alltid haft med mina amerikanska cocker, och känner igen mer och mer från mina gamla kompisar. Helt underbart faktiskt! Rasen har sina sidor... Men det är ju dem jag gillar:)
"Blir det BARA text eller???"
Nej, vi tog lite bilder efter provianteringsturen igår...
Detta är MYCKET typiskt "amriskt"! Att sitta och småtjura för att matten lagt allt gottis utom räckhåll... (JO, jag VET! Det finns många raser som är sådana! Men spaniels/retrievers är speciella faktiskt...)
Men nu var det ju faktiskt JAG som var och handlade alltså!!! Fuskigt!
Att det är rastypiska "ränder" som aldrig går ur bevisas av att Jesper gammelman är mycket noga med att hålla sig framme han också. Höra och se dåligt är definitivt inget hinder... Och då ska omtalas att i detta läge var allt inpackat i väl stängda (ihoplödda) plastpåsar...
Matte är totalknäpp alltså! TROR hon verkligen jag skulle missa en så'n godishög???
Det blev en del handlat... Den där lilla hinken har vi nog köpt gånger 4 nu... Det är en sorts "startpack" för kattungar (finns visst för hundvalpar också) som innehåller kattvalpsmat som siamteamet får som godis. (Hinken koster 49:-, innehåller 2 sådana påsar som annars kostar c:a 60:-/styck! Och då ingår också lite blötmat.) Leversnittar för 50:- för 2 kg gillas. Kattmaten längst bak ska upp till "bästaste G" för att delas ut till hennes grannkatter som har ägare vi skulle önska lite mer av... Småburkarna, sådana där vansinnesdyra, med kattmat köptes inte utan fick på köpet. DET priset betalar jag bara till jul eller så:) Och så torkad kyckling som blir "duktig-godis", så'nt där specialgott som fås vid bad och trim och så.
Jo, jag skämmer nog bort dem lite ibland...
Allt gott!
Eva
